Kategori: Debatt

Ett jämlikt samhälle behöver feministisk stadsplanering

feministisk stadsplanering

Den stora bostadsbristen och ett stort behov av nya stadsmiljöer har fått många att höja rösten för en feministisk stadsplanering. Men vad är det egentligen, och varför behövs det? Jag tror att jämställda byggda miljöer handlar mycket om att förstå användningen av stadens gemensamma platser.

En grupp som ofta exkluderas när offentliga miljöer ska utvecklas är unga kvinnor. I fokus vid planering av dessa platser hamnar ofta små barn (lekplatser, säkra trafikmiljöer), eller tonåringar som ska aktiveras – och då blir det skejtparker eller andra spontanidrottsplatser. Forskning visar att sådana platser nyttjas till 80 procent av män. Varför blir det så, och hur kan vi planera staden så att dess offentliga platser blir jämställt använda?

Att undersöka hur människor använder och organiserar sina egna vardagliga privata platser kan vara ett sätt att förstå även användningen av det offentliga rummet. Hur vi möblerar våra hem kan exempelvis berätta något om våra ekonomiska resurser och vår uppfattning om vad god smak är, men det kan också säga något om vår könstillhörighet. Vi ser det i typiska villaområden där garaget, källaren och grillen tenderar att vara männens platser, medan köket och vardagsrummet tillhör kvinnans domäner. Viktigt att förstå är att sådana rumsliga strukturer är knutna till tid och kultur och är föränderliga. Under den viktorianska tiden ansågs exempelvis husets matsal vara en typisk maskulin plats: fine dining var associerat till köttätande och jakt, vilket underförstått var en manlig företeelse.

På samma sätt kan vi titta på den offentliga miljön, det vill säga våra gator, torg, parker och naturområden som ett samspel av utformning, tid och normer. I många städer är det exempelvis vanligt att de platser vi förstår som publika, såsom parker, gator och tunnelbaneperronger är de platser kvinnor känner mest obehag inför och tenderar att undvika, trots att det mesta våld mot kvinnor sker i hemmet.

En del forskare förklarar detta beteende som ett rumsligt uttryck av patriarkatet, då det reflekterar och förstärker en traditionell syn på att kvinnan hör hemma i hemmet och inte på gatorna. För att förstå användningen av offentliga platser behöver vi alltså vara uppmärksamma på både platsens utformning och samhällsstrukturer och normer.

Hur rör sig män och kvinnor i staden och vilket sätt att resa ses som viktigast och får mest ekonomiska resurser i utformningen av trafikmiljöer? Hur hanteras upplevd trygghet? Är exempelvis gångstråk belysta? Är platsen överblickbar? Finns det aktiviteter som hjälper till att befolka offentliga rum på olika tider eller känner jag mig ensam och uttittad om jag går där på kvällen? Anses jag som en ”dålig” kvinna som får skylla mig själv om jag blir utsatt för brott då jag rör mig utomhus själv på natten?

Inom samhällsplaneringen pratar vi om detta samspel av fysisk utformning och samhällets normer som ”rumsliga sammanhang”. Våra handlingar och våra kunskaper om världen är ”positionerade”, det vill säga kopplade till den plats där vi befinner oss. Våra värderingar och strukturer i samhället manifesteras i den byggda miljön, samtidigt som den byggda miljön påverkar våra värderingar. Att förstå den byggda miljön som medspelare i våra liv och i ojämlika strukturer betyder inte att vi omskriver sociala problem till rumsliga problem, utan att vi ser rummet som en medaktör i konstruktionen av social ojämlikhet.

Jag tror att en jämlik stad är grunden till fria människor och alla människors utveckling. Men vad är en jämlik stad och hur ser den ut? Hur påverkar platsers utformning människors möjligheter att uppfylla sina behov och önskningar? Vem tillåts ta plats i staden? Vilka använder våra gemensamma ytor? En feministisk stadsplanering bör ta sin utgångspunkt i dessa frågor. Att planera och bygga jämställda offentliga miljöer är en nyckelfråga för en jämlik stad. Det är hög tid att vi ser på staden och dess utveckling från ett feministiskt perspektiv!

Maja Zachrisson, samhällsplanerare och ledamot i Rebellas styrelse